From Viken to the UN: In the footsteps of Gunnar Jarring
From Viken to the UN: In the footsteps of Gunnar Jarring

From Viken to the UN: In the footsteps of Gunnar Jarring


“Sjöofficer från Viken är fredsmäklare i Syrien”, Byaluren, 2019:1.

Fakta Björn Brenner

Född: 3 maj 1979, uppväxt i Viken
Yrke: FN-diplomat och Syrienexpert, Kommendörkapten i flottan
Utbildning: Svensk och fransk marinofficersexamen, doktor i Mellanösternstudier
Språk: Svenska, engelska, franska, ryska och arabiska
Sidouppdrag: Ledamot av Kungl Örlogsmannasällskapet

Intervju av Ea Althin Fölsch

“Jag träffar Björn över en kopp kaffe på Öresunds konditori. Han har just kommit från Jerusalem men är på väg till kontoret i Genève. Mellanlandning 24 timmar i Viken, sedan fortsätter resan. ”Gott om tid”, säger Björn.

Björn och jag känner varandra från skoltiden och drar oss till minnes allt fint som Viken givit oss: en trygg uppväxtmiljö, kompisgänget, alla engagerade ledare på fritidsgården, skoldanserna på Vikenskolan. Förutom allt roligt förr minns jag också en annan sak med Björn: han är alltid på väg.

För två år sedan var Björn Mellanösternforskare vid Försvarshögskolan och stationerad i Jordaniens huvudstad Amman. Den perioden arbetade han med att intervjua IS-resenärer som kom tillbaka hem till Jordanien från kalifatets Raqqa. Kriget i Syrien hade redan då hunnit bli en av vår tids stora konflikter.

Under pågående arbete, ute i en by på jordanska landsbygden, ringer Björns telefon. Det är från FN-högkvarteret i New York. Rösten i andra ändan tillhör en av medarbetarna till FN:s generalsekreterare. Han meddelar att Björn utsetts till ny militär rådgivare till FN-sändebudet Staffan de Mistura. De Mistura har sedan 2014 lett världssamfundets ansträngningar att mäkla fred i Syrienkonflikten. För Björn står en ny tid för dörren.

”Alla jag växt upp med i Viken vet att FN alltid varit en dröm för mig. När vuxna frågade oss barn vad vi ville bli när vi blev stora brukade de andra svara brandmän och bagare – och jag FN-diplomat. Det var väl inget konstigt med det tyckte jag… Om Gunnar hade varit det så kunde väl jag också.”

Björn syftar på Vikensonen Gunnar Jarring. Under Kalla kriget var Jarring var en av Sveriges allra främsta diplomater ute i världen. Stora spänningar rådde då mellan USA och Sovjetunionen och Sverige spelade en särskild roll som mellanhand och jämnvikt. Jarring mötte alla den tidens stora världsledare. Vissa av dem kom och hälsade på honom i Viken.

Som Björn själv utrycker det: ”Jarring tog världen till Viken – men också Viken till världen!” En av alla de som Jarring arbetade nära var George Bush den äldre. Bush blev sedermera USA:s president men Jarring kände honom långt innan dess. På 1950-talet var Bush och Jarring unga FN-ambassadörer i karriären i New York. Bush var en i raden av alla politiska världskändisar som kom till Viken och hälsade på.

Björn berättar att han själv, långt senare, fick möjlighet att träffa George Bush som då hade hunnit bli pensionär. ”Jag berättade att jag kom från Viken och att hans vän Gunnar Jarring ofta hade pratat om honom. Bush sken upp men blev samtidigt känslosam. Det var tydligt att de två var gamla kompisar och hade hittat på mycket roligt tillsammans. Det fanns många minnen, minnen från en svunnen tid.”

Tillbaka till nutid. Två år har gått sedan det där telefonsamtalet i Jordanien. Idag arbetar Björn som FN-diplomat och vandrar i samma korridorer och sitter i samma mötesrum i New York och Genève som Jarring en gång gjorde, ett halvsekel tidigare. Viken finns åter representerat i Förenta nationerna. Jag frågar Björn vad han egentligen gör på jobbet, rent konkret.

”FN:s sändebud till Syrienkonflikten leder arbetet med att försöka föra de stridande parterna närmare varandra och inleda en fredsprocess. Min roll är att ansvara för de militärt relaterade frågorna i sändebudets team. Jag håller FN uppdaterat dag som natt om vad som sker på marken i Syrien. Jag reser också mycket med sändebudet och träffar parterna runt om i regionen. Förhandlingarna sker sedan hos oss i Genève och innefattar, förutom den syriska regeringen och oppositionen, oftast också Ryssland, Turkiet, Iran.”

När jag börjar fråga närmare om FN:s roll märker jag att Björn spetsar öronen lite extra. Kriget i Syrien är inne på sitt nionde år. Som utomstående undrar man ju om inte mer hade kunnat göras för att stoppa allt det fruktansvärda lidandet. Men Björn försvarar FN:s arbete.

”I våra samtal försöker vi hitta gemensamma beröringspunkter som parterna kan komma överens om, som kan bli de första stegen till en fredprocess. Vi arbetar dygnet runt för att nå dit. Men FN kan inte åstadkomma mer än vad parterna själva vill. Vi kan bara erbjuda en plattform för detta.”

Kaffestunden med Björn drar sig mot sitt slut och jag önskar honom lycka till framöver. Det känns fint att vår by är engagerad på olika sätt för att hjälpa Syrien och syrierna.”